Mamman M - En blogg om allt och ingenting

…Klockan är 18.00 och allt är tyst och stilla. Make (dyngtrött o utarbetad), stor son (halvkrasslig helkrasslig, feber igen), liten son (världens argaste idag) och (bus)katterna sover.  Det är så lugnt och tyst att det nästan kryper i kroppen på mig, kommer mig inte för att göra någonting. Vad sjutton ska mamman hitta på? Istället för att njuta av friden blir jag helt apatisk. Kanske ska ta mig en lur jag med…Vore skönt. Vilka livade fredagskvällar vi i trollfamiljen har!

Godkväll!

Idag när jag och barnen satt och åt lunch passade den busigaste av våra fyrbenta bröder på att roa sig kungligt i badrummet. Under den ganska korta stund vi satt till bords hann pälsklingen naturligtvis trascha en toarulle. Han rev också ner två tuber tandkräm, en ljuslyckta, en korg med barnens badleksaker, stortrolls eltandborste och min necessär med smink så att det föll ur. Givetvis puttade han in en försvarlig del av sminket under badkaret. Att allt detta åkte i golvet det var då minsann ingen slump!

Egentligen borde han ha fått det hett om sina stora, härliga öron men mitt i allt bus lyckades han med konstycket att vara fruktansvärt söt också. Han "hjälpte" mig såklart att städa upp…

♥ ♥ ♥

Att ligga bredvid min lille ettåring tills han somnar, att känna hans små söta, lite klumpiga, fingrar klappa mig försiktigt på kinden samtidigt som han säger "mamma", det är lycka.

♥ ♥ ♥

Att min fina femåring har många vänner som ringer och vill leka, att han är en glad och sprallig kille som trivs på sin förskola, att han skiner som en sol när han kommer hem ifrån sin innebandyträning, hans nya stora intresse,  är likaså en stor, stor lycka för mamman.

♥ ♥ ♥

Om det var meningen att vi skulle hoppa upp ur sängen skulle vi alla sova i en brödrost.

(Katten Gustaf)

Vi är helt hopplösa i den här familjen, det är bara att konstatera det. Igår vaknade stortroll med 38,5 i feber.  Nu i eftermiddag var det lillens "tur" att bli krasslig. Tycker så synd om storkillen som är sjuk igen. I måndags sa han; -mamma, varför måste man egentligen ha sportlov och sådana tråkiga grejer? Jag vill ju hellre gå till dagis! (Han hade sportlov förra veckan.) Han skulle så gärna gå mer än de 15 timmar han får gå eftersom jag är hemma med lillebrorsan. Nu blir det till att missa några dagar igen. Hoppas det inte blir långvarigt.

Var nästan pinsamt att ringa BVC för att säga att vi inte kommer med lilleman…idag heller…När pluttas fyllde 1 år i slutet av november skulle han fått en spruta, Pentavac, men han var förkyld och febrig då.  De måste vara friska för att få ta sprutan så det blev inget med det. Faktiskt fick vi komma i januari trots att han var sjuk för vägning och mätning. Läkaren tyckte då inte att han var i form för att bli vaccinerad. Sedan har vi väntat på att lillen ska bli frisk och de senaste veckorna har varit rätt ok. Dock blev det ju inget idag heller…Nåväl, för oss är det så här det är att ha astmabarn om man ser det rent krasst.  Det blir ju faktiskt bättre med tiden. Kanske klarar han förskolestarten bättre än stortroll eftersom han väl hunnit härdas en del genom alla elaka baskilusker storebror drar hem ifrån dagis. *hoppas*

Hujeda mig vad det blåser ute ikväll förresten! Hoppas maken, som ska upp tidigt imorgon, slipper träd över vägen, något som han faktiskt råkade ut för en morgon i slutet av förra veckan…Skönt att man är inne!

Håll i hatten!

*sova

*äta

*sova

*busa

*äta

*sova

*kela

*Gå på lådan lite då och då

Vilket glassigt liv man lever som katt i ett gott hem! Alla de där sysslorna hade jag lätt kunnat leva med. *smått avundsjuk matte*

Vad med om något märkligt idag. Vid 11.00-tiden, just som jag höll på att lägga lilleman, kände jag plötsligt att nu har storkillen ont någonstans. Jag bara kände i hela kroppen att han var ledsen. Kände så starkt att jag ville trösta att jag nästan blev ledsen själv. Egentligen hade jag velat ringa till förskolan och höra om det hänt något, men det kan man ju bara inte göra, de skulle tro att jag var skvatt galen i så fall.

När vi hämtade stortroll på dagis i eftermiddags såg jag att han hade ett ganska stort, men inte djupt tack och lov, sår bredvid vänster öga. Frågade vad han gjort och han sa att en utav hans kompisar hade suttit på gungbrädan och sedan hoppat av den "i farten". Brädan hade då åkt upp och slagit till min storkille som stod på marken i ansiktet. -När var det då; frågade jag? -Det var precis innan vi skulle gå in för att äta lunch svarade han. De äter lunch klockan 11.15…(Mamman är ytterst tacksam att det inte hände något värre. Dessa gungbrädor är ganska otäcka tycker jag.) 

Tycker det här med intuition och "magkänsla" är ganska häftigt och spännande. Egentligen trotsar det ju allt logisk tänkande. Är ändå  helt övertygad om att det är något man skulle kunna öva upp om man bara tog sig tid. Hur ofta "vet" man inte precis vem det är som ringer till exempel? Det finns säkert hur många exempel som helst.

Är det någon utav er som läser här som varit med om något som inte kan förklaras på annat sätt än just "intuition"?

5-åringen: Pappa, kan inte du och jag spela lite handboll sedan när lillebror har lagt sig?

Mamman: (Som inte kan låta bli att lägga sig i.) Du måste också strax lägga dig, klockan är snart 20.30. Du ska till dagis imorgon och då får du inte vara för trött och grinig.

5-åringen: Jag ska vara trött och grinig! Det är mitt jobb!

Mamman blev svarslös…

Mamman: BWO, Patrik Isaksson

Pappan: BWO, Frida feat Headline

5-åringen: BWO, Frida feat Headline

1-åringen: Frida feat Headline

Eftersom lilleman tog en sen tupplur ikväll och därmed höll sig vaken heeela festivalen kan jag inte påstå att jag hörde alla låtar så bra. Den lille varelsen var helt speedad nämligen och betedde sig ungefär som en blandning mellan en studsboll och en (mycket högljudd) siren. Undrar bara lite stilla hur Thérese Andersson kunde gå till "Andra chansen"? Kunde inte Isaksson ha fått den platsen åtminstone? Va?  Var inte Eskobars låt ganska ok? (Fick inte höra mycket av den.)

Äntligen är helgen här, en ganska lugn sådan. Imorgon väntar innebandyträning för 5-åringen. På eftermiddagen skulle vi fått besök av en familj som bor ett par kvarter bort, men eftersom tre utav fyra i den familjen är krassliga och går på antibiotika skjuter vi på det. Kanske kan vi ägna den tiden åt att få upp de sista tapetvåderna och listerna i hallen istället. Sådant som har så svårt att bli av men måste göras ändå. På kvällen väntar schlagern.  Söndagen får ägnas åt en massa tråkiga måsten. Nästa helg blir galet hektisk.

Kan ju roa mig med att sätta in ett par bilder på hur fondväggen i hallen ser ut, bara för att jag kan!

Ha det gott!