Trollkillarna har bråkat.
Efter en stund tycker stortroll att nu får det vara nog, han vill bli sams igen.
-Jag älskar dig (lillebrors namn), älskar du inte mig?
-Nej, svarar en surmulen lillebror.
-Men är det säkert att du inte tycker om mig alls?
-Ja, jag älskar bara mamma och pappa svarar en tvärilsk lilltroll och ser så sur ut som bara han kan.
Stortroll vänder sig mot mamman och säger; (lillebrors namn) är för söt!
Du har charmat mig totalt trots att jag kom på dig just som du tänkte traska över tröskeln och in till oss i vardagsrummet även denna kväll. Du är ju inte alls lika taggig som du ser ut utan helt fantastiskt söt och go. 
Det känns helt enkelt som att det här är början på något som kan bli en lång och mycket vacker vänskap. Även i fortsättningen kommer du att få din kvällsmat på den inglasade altanen, du verkar ju trivas där. Men du Kotte, inbilla dig inte att du får göra familjen sällskap när vi fredagsmyser i TV-soffan imorgonkväll bara för att vi nu blivit polare, ok?
…ifrån förra sommaren är tillbaka igen. Mamman hoppade högt igårkväll då hon mötte honom i full färd med att ta sig över tröskeln mellan altan och vardagsrum. Snälla Kotte, du är söt och fin på alla sätt och vis, om man bortser ifrån ditt mycket sura och vresiga humör, men inne vill vi då inte ha dig! En och annan fluga, mygg, kanske till och med en geting, kan jag stå ut med att få in eftersom vi har dörrar och fönster öppna för jämnan under sommaren, men en igelkott, nja, där går gränsen…
PS. Hoppas du gillade kattmaten du fick smaska på igårkväll. Jag lovar att du ska få ikväll också. Med tanke på att ditt bordskick lämnar en del i övrigt att önska kanske du kan tänka dig att äta i trädgården? 
