Mamman M - En blogg om allt och ingenting

(Visst är det gulligt uttryck; "bebisunge", som vårt lilltroll myntat? Och en bebisunge kan man väl få vara när man ännu inte fyllt 3 år?)

Några tänder ville han då rakt inte visa, vårt allra finaste lilltroll….Han ville inte ens sätta sig i tandläkarstolen faktiskt…eller ta emot tandborsten han fick av den snälla, snälla tandläkaren…. Det blir vackert till att invänta  en ny tid och se hur det går då…Fast vi är antagligen inte de första i värdshistorien som råkar ut för detta antar jag?

(Gud vad det stormar förresten! Det gäller verkligen att hålla i hatten för de stackare som måste ge sig ut. Här har jag laddat med ficklampor och ljus om ut i fall att vi råkar ut för strömavbrott…)

Snälla, håll en tumme eller två. Vår mycket viljestarka lilleman ska idag på sitt livs första tandläkarbesök. (Något han protesterar vilt emot.) Hoppas, hoppas, hoppas han går med på att låta "käftis" kika på tänderna och inte kniper igen den söta lilla rosenmunnen allt vad han orkar när vi är där. Alltså, killen är MYCKET bestämd av sig. Något porträttfoto ifrån dagis har vi till exempel inte fått. Det fanns inte en förskolelärare eller fotograf i världen som kunde övertyga honom om att han skulle vara med på bild. Vill han inte så vill han INTE helt enkelt. Som den kontrollfreak som jag är blir jag alltid lite extra svettig i sådana här situationer. Det är bara att inse att vissa saker kan man inte kontrollera, det blir som det blir helt enkelt.

Annars har vi i familjen nyss genomlidit "svinis" och verkar ha undkommit med blotta förskräckelsen. *peppar, peppar* Lite hosta, huvudvärk och halsont som vägrar släppa taget om oss såhär efteråt får vi nog dras med lääänge. Jag var säker på att vi inte skulle hinna få våra sprutor i tid - och så rätt jag hade! Blir galet arg när jag tänker på vilka prioriteringar som görs när det gäller vaccinet för övrigt. Starka, friska idrottsmän inom vissa sporter går före astmasjuka barn!!!!

Smittfria kramar och nöff, nöff på er!

(Vilket märkligt ord egentligen, apropå…)

Stortroll till lilltroll: "Slå mig inte!"

Lilltroll, 2,9 år: "Jag slår dig inte, jag bara klappar dig väldigt fort…."

Stortroll sitter på vår altan och fikar med två killar från hans klass. De sitter och pratar och ämnet som avhandlas är tjejer, ett ämne som är mycket känsligt om vi päron skulle råka nämna något för övrigt. Stortroll berättade för polarna att; J är kär i mig. Det är därför jag är så rädd för henne. Jag är livrädd för att hon ska pussa mig! De två kompisarna håller med med stor inlevelse; Blärk, så äckligt det skulle vara!!! *s*

Det här ska jag påminna dem om om ett par år. Antar att det kommer att låta heeelt annorlunda då???

Huuuur kommer det sig att en storhandling, som jag själv enkelt skulle klara av på, låt oss säga 45 minuter, tar ca. 14 dagar om jag istället har med mig man och mina två underbara (monster-) barn. Vad exakt är det som händer egentligen???

Lilltroll, 2,9 år, står och muttrar för sig själv framför hyllan där stortroll lagt sina Bakugans, dessvärre alldeles fööör högt för att lillebror ska kunna nå;

-När ska jag bli stor egentligen…? *djup suck* 

Visst är de för härliga ibland våra små?

Mamman och trollbarnen satt och pratade ikväll.

Vi konstaterade bland annat att stortroll har fått mammans fötter.

-Du har pappas fötter sa jag till lilltroll. 

Då tittade han storögdt på mig, såg fundersam ut och sa;

 -Har jag fått låna dem utav honom???